Familjen Gelottes hemsida. www.gelotte.nu



September 2007

Eftersom vi redan hade berättat för ”alla” att vi skulle gifta oss och till och med vilket datum det lutade åt bestämde vi oss för att inte vänta med att skicka ut inbjudan. Vi är medvetna om att det inte riktigt är god vett och etikett att skicka ut inbjudningskorten så tidigt, men vi tyckte det kändes onödigt att vänta.

Vi är ju båda smålänningar och ogillar pyssel och pynt så vi var rätt överens om vad som skulle få kosta och vad vi inte ville läggar pengar/tid/energi på. En av dessa saker var trycksaker och dekorationer i allmänhet. Detta ledde till att våra inbjudningskort blev väldigt enkla och så gott som gratis, men vi tyckte ändå att de sa det vi ville få fram. Vi hade inget behov av att de skulle matcha placeringskort och bordsdekorationer och så vidare… Vi valde inte heller något tema till bröllopet, som annars är så vanligt nuförtiden. Vi ville ha god mat och en fin vigselring, det var det viktigaste. Och en trevlig fest där folk har roligt, förstås!

Det är tradition att Martina kommer till Göteborg i september varje år när det är bokmässa, hon är ju ändå bibliotekarie. Den här gången stannade hon några extra dagar medan Tobbe sprang Lidingöloppet, så att vi fick oss en riktig tjejhelg. Målet var att hitta en brudklänning till mig! Två år tidigare hade vi givit oss ut i djungeln i Göteborg för att kolla på klänningar till henne, och då hittade vi en jättevacker och billig klänning på rean innan de ens hade bestämt datum för bröllopet. Jag hoppades att jag skulle ha lika mycket tur den här helgen, även om jag var lite skeptisk eftersom kläder och mode inte direkt är mitt största intresse. Jag var orolig att jag bara skulle känna mig konstig i en brudklänning! Jag hade vissa funderingar på vad som skulle kunna passa mig, och jag hade kommit fram till att en båtringad enkel klänning nog skulle kännas som ”jag”. Jag ville absolut inte ha något urringat, och eftersom jag alltid är så blek där fram ville jag hitta en klänning som kunde dölja det.

Här kommer ett utdrag från min dagbok som handlar om den helgen: I helgen hände det grejor och det mesta gick i bröllopets tecken. Det var en av de roligaste helgerna i mitt liv och jag känner att vi hann med mycket.

På lördagen var det så dags: Vi åkte ner på stan och provade brudklänningar så det stod härliga till!!! Jag hade varit rätt nervös innan att jag hade för höga förväntningar eftersom Martina hittade en på rean för två år sedan. Dessutom visste jag inte hur jag skulle reagera på att se mig själv i en brudklänning… Vi hade i alla fall jättekul och jag hittade nästan tre stycken som jag skulle vilja ha! Först gick vi till Johans där Martina köpte sin. De är så himla trevliga och jag provade och provade. Jag hade en tanke att det skulle bli bäst med en båtringad, enkel klänning utan släp (för att slippa visa mitt bleka bröst), men de hade inga båtringade så jag fick testa en del andra för att känna på olika former och ringningar. Det andra jag hade tänkt på var halterneck, och jag hittade en som jag så gott som bestämde mig för att köpa! Den var superfin och lite annorlunda med pärlor och glitter på halternecken, broderi över bysten och sedan ett champagnefärgat band med ett glitterspänne som satt under bysten och gav en jättefin linje på kroppen. Kjolen delade sig där fram med ett lite annat tyg under, och sådant har jag alltid tyckt är vackert! Den var dessutom chockerande billig – 2400kr som ordinarie pris så jag behövde inte ens bestämma mig på en gång! Det skulle vara dyrare att hyra den! Vi gick därifrån nöjda och glada, men vi tänkte ju ändå gå till några andra ställen också för att se om de hade båtringade klänningar.

Så vi gick till Remanns där Martina aldrig provade något. De hade några båtringade som jag provade, och jag måste erkänna att när jag fick på mig den som hade ursöta pärlbroderier däruppe fick jag nästan tårar i ögonen! Det var precis en sådan jag hade tänkt mig, och jag var så fin i den, det såg verkligen ut som jag!!! Tyvärr var kjolen snudd på tråkig, men däremot fanns det en annan som hade lite mer liv i kjolen, men då tyckte jag att broderierna däruppe var lite väl enkla. Jag hade alltså velat kombinera de två klänningarna… De var på rea och skulle kosta ca 3800kr. Efter det var vi tvungna att ta en paus och äta lite och diskutera allt vi sett. Martina hade varit helt säker på att jag skulle slå till på den med enkla broderier och fin kjol, så jag fick förklara att attt den inte kändes 100% och sa att jag hellre ville ha den första halternecken. Vi kunde ändå slappna av eftersom jag så gott som hade bestämt mig för den, och eftersom det inte var någon brådska skulle jag även hinna höra om en butik i Kungsbacka skulle få in klänningen Ruth som jag hade sett på nätet, en båtringad fin klänning. Vi bestämde oss ändå för att även gå till Ramonas, en stor butik som jag hade hört var rätt poppis. Fast när vi kom dit kändes allt fel. Det var kö och när vi gick omkring och tittade lite själva såg vi att de mest hade de ”trendiga” klänningarna, dvs utan axelband, och sådana visste jag att inte ville ha. Jag provade en sådan på Johans och jag kände att det var en supervacker klänning, men inte på mig! Dessutom var det ganska dyrt på Ramonas, så det slutade med att jag inte provade något där faktiskt!

Vid det här laget var klockan nästa 14 och vi visste inte när ”drottningbutiken”på Vasagatan stängde, men eftersom Martina hade tyckt att det var så underbart bara att få prova drottningklänningarna hos den charmiga utländska tanten chansade vi ändå och gick dit. Hon stängde kl 14, men dörren stod öppen och när vi frågade om det var öppet sa hon ”jag är ju här” så vi gick ändå in efter stängningsdags. Jag frågade om hon hade någon båtringad, men hon sa nej, så vi tänkte väl egentligen gå igen. Då tog hon fram en klänning med rätt hög ringning, så jag tänkte att jag kan ju prova. Och så fort jag fick på den kändes det bara ”wow”! Martina fick tårar i ögonen och tanten var supernöjd hon också (när jag funderade på vissa klänningar sa hon ”NEJ NEJ” så hon verkar rätt ärlig) och jag kände mig verligen fantastisk i den!! Den kostade 3500kr på rea (ordinarie ca 6000kr) så även om den var dyrare än halternecken låg den inom vår budget. Visst var det lite ångest att bestämma sig så fort, men den kändes så underbar så jag kunde inte motstå den. Martina säger att det är den finaste klänning hon har sett på de bröllop hon har varit på, och hon blev jättesugen på att gifta sig igen… Jag har såklart tänkt mycket på det här de senaste dagarna och visst tyckte jag supermycket om halternecken med champagnefärgat band också, men där blev jag tvungen att visa huden på bröstet och det behöver jag inte nu! Nu har jag hög ringning i fram och djup urringing i ryggen istället (du som har så fin rygg, som de sa) och den här klänningen ger mig sådant självförtroende och gör att jag känner mig som en drottning. Jag tror ändå inte att den är för mycket, jag tror att jag kan bära upp den utan att jag tar mig vatten över huvudet. Framifrån är den supervacker med broderier på bysten och en vacker kjol, men bakifrån är den nästan ännu vackrare med broderier som går neråt åt två håll så att det blir supervacker från sidan också!

Jag vet att om jag hade köpt en båtringad med fina broderier hade det var väldigt mycket Johanna, det hade varit vad folk förväntade sig och jag hade känt mig TRYGG. I halternecken hade det känts lite mer udda, folk hade nog blivit lite förvånade och jag hade känt mig fin. Men i MIN klänning kommer jag känna mig FANTASTISK!! Så fort jag stiger i den kommer jag känna ”wow, nu ska jag fira min 30-årsdag och vår bröllopsdag och jag är fantastisk!” Martina sa att den nog inte heller är riktigt vad folk förväntar sig, och det känns lite kul. Samtidigt försökte jag hela tiden tänka på vad Tobbe förväntar sig av sin brud, hur han ser mig när han tänker på sin brud. Jag vet inte vad han hade tyckt om det champagnefärgade bandet, men MIN klänning kommer nog passa in på hans önskningar! Att det kunde vara så roligt att gifta sig, det trodde jag knappt! Men man inser att ju mer man fixar desto mer kommer det till… Nu måste jag ju fixa skor och kolla om Martinas slöja passar till (det tror jag nog) och fundera på bh (ingen vanlig funkar ju…) och färg i brudbuketten.

Martina hjälpte även till med att kolla psalmer till kyrkan, för det är vi så dåliga på. Tobbe har ju alltid drömt om att ha ”Den blomstertid nu kommer” på trumpet på sitt bröllop, men nu när vi gifter oss på våren går ju inte det. Då hittade vi en psalm med samma melodi men en annan text ”Den blida vår är inne” så nu måste vi hitta en trumpetare så blir det perfekt!!

Just det, vi har bestämt brudvals också (det vet ingen om). Jag frågade Tobbe om inte Bruce Springsteen hade någon vals som han ville ha, och då lyckades han hitta ”If I should fall behind” i en liveversion som en vals!!!! Så nu är den spikad och den känns självklar!!

Vi kände att det började bli dags att tänka på att boka bröllopsresa också innan allt blev slutsålt. Vi var ute och svävade i Thailand, Kina, Kambodja och Malaysia, men till slut blev det en ”vanlig” Thailandsresa där man bor på två olika stränder en vecka var. Dessutom inföll den i samband med det thailändska nyåret, vilket kändes häftigt.