Familjen Gelottes hemsida. www.gelotte.nu



Juli 2007

Den 28:e juli 2007 var en speciell dag i våra liv. För Tobbe var väl den häftigaste upplevelsen Kalmar Triathlon, men för mig kom höjdpunkten sent på kvällen i Nybro när han gick ner på knä och friade!! Jag var jättechockad, eftersom jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat tro att han skulle göra det just den dagen. Han hade lite svårt att ta sig upp igen när jag hade sagt ”ja”, men på något sätt lyckades det. Man förstår ju att han var ganska sliten efter 11 timmars simning, cykling och löpning…

Tobbe hade förberett och köpt en attrappring som jag fick ta på mig. Jag hade den på mig dagen efter hos hans föräldrar, men ingen märkte något så vi berättade inget. Vi skulle ändå åka dit igen två veckor senare på dop och bröllop, så då hade vi fixat de riktiga ringarna och visade upp. Det var Carola som såg det först… Mina föräldrar fick veta det via telefon dagen efter frieriet, eftersom vi inte skulle träffa dem på ett bra tag. Även Martina fick förstås ett telefonsamtal med förfrågan om att vara brudtärna. Däremot fick inte vännerna i Göteborg veta det förrän helgen efter när vi hade fått ringarna och ordnade en förlovningsfest under förespegling att det var ett triathlonfirande. Min syster och Jörgen kom och hälsade på samma helg, så då fick de se ringarna.

Att välja förlovningsringar var inte så enkelt som vi hade trott. Det var kort sagt en djungel! Som tur var fick vi väldigt bra hjälp hos vår guldsmed Wranges här vid Olskrokstorget, så vi blev väldigt nöjda med våra Schalinsringar. Vi kollade även lite på vigselringar när vi ändå var där, eftersom vi ville att den skulle matcha min förlovningsring. Som prästen senare sa: ”Vigselringen är brudparets gemensamma ring som bruden får äran att bära.” Vi var överens om att ringen faktiskt är en av de grejor som får kosta lite mer, eftersom jag ska bära den hela livet.

Vi började också tidigt fundera på efternamnet. Vi var överens om två saker: Vi ville ha samma efternamn, och vi ville inte ha mellannamn. Vi behövde alltså hitta ett efternamn som både kunde tänka sig,och det var tyvärr inget av våra befintliga namn Sundkvist och Petersson. När jag berättade att jag alltid har tyckt att farmors flicknamn Gelotte är så himla fint blev Tobbe faktiskt sugen på det ganska direkt. Aldrig hade vi väl trott att det skulle kräva så mycket jobb för att ta det namnet! Vi höll på hela hösten med det, för det visade sig att jag var tvungen att ansöka hos Patent- och Registreringsverket för att få ta namnet före vigseln och sedan kunde Tobbe ta mitt namn i samband med bröllopet. Se hela berättelsen om namnändringen här.