Familjen Gelottes hemsida. www.gelotte.nu



Venedig - Mars 2009

Läs här vår reseberättelse från Venedig:

Venedig, detta kärleksnäste i norra Italiten, var resmålet för att fira vår ettåriga bröllopsdag.

Här kan du se var Venedig ligger.

Venedig är en mycket ovanlig stad, byggd på några sandholmar i en lagun där husen står rätt i vattnet. Framför sig ser man en stad fylld med vattenskador.

Vi bokade resan via en känd resebyrå och då det inte var en charterresa så ingick ingen transfer så någon vecka innan avfärd kollade vi upp vårt hotell för att veta hur vi skulle ta oss dit. Dett hotell visade sig ligga 10 mil från Venedig, inte riktigt vad vi tänkt oss. Efter diverse telefonsamtal med resebyrån fick vi till slut boka om vårt hotell till ön Venedig, till en större kostnad givetvis.

Resan dit gick utan missöden och vi landade på Marco Polo flygplatsen någorlunda i tid. Vi letade upp en buss som på bara en 15-20 minuter tog oss till stationen i Venedig.

Härifrån skulle vi bara ha mindre än en kilometer till vårt hotell så det var bara att börja traska över broar och kanaler. Man kan tycka att det låter långt att vandra över en 5-6 broar men det var faktiskt så många på dessa korta 600 meter. Johanna blev förälskad i denna charmiga stad på en gång, trots att det var nattsvart när vi kom fram.

Vårt hotell Atlantide som var ett tvåstjärnigt hotell var över förväntan, ganska stort och fräscht rum och frukosten får godkänt. Läget tyckte vi var bra då det var nära till stationen och avstånden är ju ändå inte så långa på sandholmarna så vi kunde glatt vandra i gränderna till de kända sevärdheterna.

Det var många trånga gränder i Venedig.

Vi började på lördagsmorgonen i riktigt fint soligt vårväder att strosa mot huvudmålen, Rialto-bron och Markusplatsen. Givetvis gick vi fel och efter att vi gått en stund var vi tillbaka på samma ställe, men vad gjorde det, det var ju en mysig extratur. Var vi än gick så sa det klick, klick, klick då kameran gick varm. Det fanns mycket vackert att fota på. Strax innan Rialto-bron stannade vi till på en marknad och köpte oss lite lockande röda jordgubbar som vi skulle smaska på lite senare.

Det såg harmoniskt ut med alla gondoler glidandes i vattnet.

Vid det här laget hade vi redan tappat räkningen på antalet broar vi passerat men väl framme vid Rialtobron gjorde vi väl som alla turister, stannade extra länge och tog extra många foton. Men det var det väl värt, det är ju något speciellt med den bron. Trots att det inte var högsäsong så var det ibland kö på vattnet för alla gondoler som gled runt i kanalerna.

Rialtobron.

Vi strosade glatt vidare mot Markusplatsen som plötsligt kom fram bakom ännu en bro. Här var väl helt enkelt samlingsplatsen för alla turister. Här ligger Markuskyrkan och Dogepalatset och andra majestätiska byggnader som givetvis alla turister ”måste” se, även vi. Då kön ringlade lång för att komma in till Markuskyrkan gick vi en extra tur längs vattnet och över diverse broar för att slutligen hamna på en äkta italiensk restaurang där vi fick njuta av en äkta italiensk maträtt. Pizza!!

Johanna o Tobbe framför Markuskyrkan.
Tobbe framför Markuskyrkan.

Efter en mycket god (och dyr) pizza traskade vi långsamt (över x antal broar) tillbaka till Markusplatsen för att ställa oss i den inte lika långa kön in till Markuskyrkan. Efter ett tags köande fick vi inte komma in då vi hade en ryggsäck med oss så det var bara att hoppa ur kön för att lämna ryggsäck på ett inlämningsställe och sen tillbaka och köa för att komma in i kyrkan. Väl inne fick vi se den ståtliga kyrkan och även vara ute på dess terrass för en fantastisk vy ut över Markusplatsen. Det var en stor och mäktig kyrka, kanske inte som Peterskyrkan i Rom men högt och stort ändå.

Tobbe med utsikt över Markusplatsen.

Efter detta var vi trötta på sevärdheter av alla de slag och traskade hemåt för att avsluta kvällen med lite pasta på en livlig restaurang.

Det blev stundtals kö av alla gondoler i de smala gränderna.

Enligt alla väderprognoser före resan skulle det regna både lördagen och söndagen så vi var mycket nöjda att vädret varit så fint som det ändå var på lördagen. På söndagen vaknade vi dock till det där ihållande regnet vi varnats för. Johanna blev väckt med skönsång och presenter, för det var ju trots allt inte bara bröllopsdag utan även hennes födelsedag (inga siffror nämnda…). Hur kan man bättre fira än i Venedig?

Förberedda som vi var på regnet klädde vi på oss och gav oss ut i regnet för ännu en upplevelserik dag. Idag blev det dock inte alls lika många broar vi gick över, däremot åkte vi under en del av dem då vi testade på att åka den lokala kollektivtrafiken som givetvis bestod av spårvagnar! Nej, nu skojar vi lite, det var givetvis båtar de bestod av och vi köpte oss ett 12-timmars-kort så vi kunde åka hur mycket vi ville på dessa båt-bussar.

Även om det regnade rejält så var det mysigt att glida fram på kanalerna och se all denna vattenskade-misär det ändå måste vara. Vi åkte faktiskt hela vägen ut till Lido som är den långsmala ö som är själva barriären mot havet och som skyddar Venedig mot havet. Här ska det tydligen finnas fina stränder som är fullpackade på sommaren. Vi såg dock inte skymten av dessa då vi höll oss nära huvudgatan och stannade för att ta en kombinerad bröllopsdags- och födelsedagsfika på ett av de mysiga caféerna som låg längs huvudstråket.

Johanna firar födelsedag och bröllopsdag på ett litet fik ute på ön Lido.

Efter Lido åkte vi tillbaka för att gå in i Doge-palatset. Doge-palatset var sätet för de styrande i Venedig under många århundraden. Det var ett mäktigt och flådigt palats som hade överdrivet många takmålningar och tavlor av diverse kristna motiv. Det fanns också några trappor som var översållade med guldmålningar så pengar det hade de där gamla Venetianerna.

Tobbe fotar i regnet inne i Dogepalatset.

Vi fick också gå och kolla in de gamla fängelsehålorna och den berömda bron ”Suckarnas bro” som ledde till dessa fängelse-celler. Enligt legenden så kallas bron för suckarnas bro därför att fångarna suckade när de gick över bron då de förmodligen inte skulle se friheten mer.

Det blir lätt översvämning på Markusplatsen.

Timmarna rinner iväg när man är kulturell och det var redan dags att dra sig hemåt. Vi hoppade av vid ”Ca d’Oro” – guldpalatset som varit helt förgyllt i sina glansdagar och som nu var museum. Hungriga som vi var stannade vi inte länge i regnet för att begrunda detta utan gick vidare för att äta ännu en pizza. Vi var ju ändå i pizzans hemland tyckte Johanna.

Här fick vi uppleva den dyraste pizzan vi någonsin ätit. Våra småländska plånböcker grät många tårar när räkningen på ca 360 kr kom för två pizzor och två cola. Bara colan kostade 55 kr per person. Jaja gott var det i alla fall så det var ju bara att betala.

Vi avslutade semestern på måndagen med att ta en sovmorgon då regnet ändå inte hade slutat på morgonen. När vi gick till stationen för att åka hem hade det dock slutat. Vi njöt ännu en gång av broarna vi gick över innan vi lämnade ett vackert och spännande Venedig bakom oss för att ta oss hem mot Göteborg. Väl hemma väntade faktiskt en prinsesstårta i frysen som Nasse hade införskaffat som överraskning så att vi skulle få middag när vi kom hem. Eller var det Magnus och Katarina? De blev i alla fall inbjudna på denna middag på kvällen!

Nasse välkomnar oss hem med ballonger och prinsesstårta.